Okända hälsorisker med transformering

Könsbyte innebär stora hälsorisker. Det indikerar den nyaste och hittills mest omfattande uppföljande studien på hälsoeffekter efter könsbyte. Dessa data borde få de specialistmottagningar i Sverige, som frikostigt transformerar barn och ungdomar baserat på självdiagnos, att ifrågasätta sina arbetsmetoder. Att transformering av våra barn inte ska vara baserat på tyckande och samhällsopinion, utan på faktabaserad vård tycker jag är ett krav som vi föräldrar kan ställa. Det är trots allt vi som är det sociala stödet när sjukdomarna på andra sidan av transformationen, uppkommer.

Den amerikanska studiens syfte är att presentera den relativt stora STRONG-kohorten (Study of Transition, Outcomes and Gender) på 6456 transpersoner, som kommer att ingå i ett antal uppföljande epidemiologiska studier. Forskarna menar att det inte bara finns stora kunskapsluckor inom transvården som behöver fyllas, utan också brist på evidens både vad gäller riskerna med hormonbehandling och könsbekräftande kirurgi. Eftersom hormonbehandlingen av transsexuella är så kallad off-label use, det vill säga inte godkänd eller riskbedömd av varken myndigheter eller läkemedelsföretag, så har man hittills baserat förväntade hjärt-kärlrisker i MtF på östrogenbehandling i postmenopausala kvinnor och i FtM på hälsorisker kopplade till polycystiskt ovariesyndrom. Riskerna för metabola eller endokrina sjukdomar och cancer är också okända.

När man jämför de transsexuella personerna med matchade kontroller ser man till exempel att för FtM så verkar det vara en ökad risk för blodproppar, stroke, hjärtinfarkt och åderförkalkning. Detta trots att siffrorna är en grov jämförelse av hela kohorten och sina matchande kontroller, utan att ta hänsyn till vilka som faktiskt fått hormoner och/eller könsbekräftande kirurgi. Det psykiska måendet hos de transsexuella är också betydligt mycket sämre jämfört med de matchade kontrollerna (ångest, depression, självskadebeteenden och självmordstankar).

Antalet personer som söker könsbekräftande vård har, enligt studien, ökat sedan 2006 och sammansättningen av patientgruppen har ändrats, från att nästan dubbelt så många män velat byta kön till att nu är det lika många män som kvinnor som söker vård. Dessutom är kvinnorna (FtM) yngre.

Att basera hälsorisker på helt olika patientgrupper är mer ett ”tager vad man haver” inställning, än en vetenskaplig utvärdering och borde få varningsklockor att ringa hos Socialstyrelsen. De hjärt-kärlrisker som redovisas i studien, som dessutom kan vara undervärderade, borde också vara en tillräcklig orsak för att revidera den frikostiga hormonmedicineringen av barn och ungdomar i Sverige.

Hela studien i BMJ kan du läsa här.

MtF – Male to female. Född med manligt kön, transformerad till kvinnligt
FtM – Female to male. Född med kvinnligt kön, transformerad till manligt

Rapid Onset Gender Dysphoria – sköra ungdomar som behöver rätt hjälp

I USA och England har både professionen och föräldrar börjat reflektera över att de stora grupperna av tonåriga kvinnor som själv diagnosticerat sig som transsexuella och som vill få könsbekräftande behandling, är ett tecken på någonting annat än bara att unga kvinnliga transsexuella plötsligt kommit ut ur garderoben.

I en amerikansk studie har forskare studerat en ny typ av patient i transvården, som på flera punkter skiljer sig väsentligt från de transsexuella som vården historiskt behandlat. Man kallar det för Rapid Onset Gender Dysphoria. I Sverige finns ingen term för fenomenet, men en möjlig översättning skulle kunna vara Snabbt uppkommen könsdysfori, med akronymen – SKÖR – vilket, enligt mig, är en bra beskrivning av denna grupp.

 ROGD – Rapid Onset Gender Dysphoria (SKÖR – Snabbt uppkommen könsdysfori)

Förutom det snabba förloppet i Rapid Onset Gender Dysphoria definieras fenomenet också genom att det uppkommer där nära vänner också kommit ut som transsexuella och där ungdomar har stöttats av sitt gäng att inhämta mängder av ensidig information på nätet om lyckan av att byta kön.

De stora skillnaderna mellan ungdomar som uppvisar ROGD jämfört med vuxna transsexuella är att de flesta är kvinnor, att relationen till föräldrarna försämras efter att personen kommit ut (76 % rapporterade en försämring efter 2 år). Vuxna transsexuella personer får oftast (runt 60 %) en förbättrad relation till föräldrar och släkt efter att de har kommit ut. Dessutom visade ungdomarna med ROGD ett väsentligt försämrat psykiskt mående efter att de kommit ut.

Dessutom litade flera av ungdomarna bara på information från transsexuella källor, slutade umgås med sina icke-HBTQ vänner (som de själva benämner cis-sexuella) och hade fått råd på nätet om att könsbyte var enda sättet att bli lycklig.

Studien baserades på frågeformulär till föräldrar vars ungdomar överraskande hade meddelat att dom var transsexuella, på ett sätt som stämde med ROGD.

Forskarna bakom studien oroar sig bland annat för det försämrade psykiska måendet, den försämrade relationen till föräldrar, släkt och icke-transsexuella vänner och efterlyser mer forskning på området.

I en artikel på nätet har två amerikanska forskare definerat det typiska fallet av ROGD som:

I en artikel på nätet har två andra amerikanska forskare definierat det typiska fallet av ROGD som ”en tonårig eller ung vuxen kvinna vars sociala kontakter utanför familjen glorifierar transfenomenet och överdriver hur vanligt det är. Dessutom ägnas väldigt mycket tid på sociala medier, där tonåringen blir övertygad om att hon är transsexuell. Det är inte ovanligt att flera bland de nära vännerna har samma övertygelse. I gänget beskylls alla livsproblem, till exempel deppighet och ångest på att dom är transpersoner, och att den enda lösningen är att byta kön. Det leder till att antalet unga kvinnor som söker vård för att få hormoner och kirurgi ökar. Om föräldrarna inte håller med sin tonåring leder det ofta till svåra konflikter eller totalt avståndstagande från familjen. Hot om självmord är vanliga.”

I mitt barns fall passar beskrivningen som hand i handske!

Eftersom dagens behandling baserar sig på en väsensskild patientgrupp jämfört med den historiskt transsexuella, är det på tiden att professionen anpassar sin behandling till vad patienterna faktiskt behöver. Inom transmedicinen i Sverige (i alla fall i Stockholm) verkar man inte fundera nämnvärt över varför den egna patientgruppens sammansättning har ändrats markant de senaste åren. Personal på ANOVA-mottagningen menar att det beror på en ökad acceptans från samhället, men också på den lagändring som gjordes i Sverige 2013, som innebär att man inte behöver steriliseras vid könsbyte. En ökad acceptans verkar rimligt, men att en svensk lagändring gjort någon stor skillnad bedömer jag inte som trovärdigt, eftersom samma ökning och den förändrade sammansättningen på patientgruppen skett i hela västvärlden.

Jag hoppas, för min dotters skull, att personalen på våra specialistcentra för transmedicin, är mer intresserade av att ställa rätt diagnos, än att hålla kvar vid ovetenskapliga historiska uppfattningar som dessutom är daterade.

Abstract till ROGD studien finns här

Webbartikeln finns här

Bröst – moralpanik och politik

De två fett- och mjölkkörtelförsedda organen på kvinnans bröstkorg har alltid orsakat moralpanik. Genom historien har samhällets oskrivna regler och lagar styrt hur bröst får exponeras, för det mesta, helt ologiska. Just nu finns ett aktuellt exempel, könsbekräftande behandling, som du bara kan få om du hävdar att du har fel kön. Men tanken bakom vem som behöver denna behandling, när det handlar om bröst, är varken logisk eller rättvis.

För vad är skillnaden mellan att vilja ha bröst för att må bra som kvinna, oavsett om du är född som kvinna eller man? I det ena fallet, när du är född som kvinna, betraktas du som kokett och får köpa implantat för dyra pengar på privata kliniker. Men om du är transkvinna (född som man), så får du hela operationen betald och genomförd av den allmänna sjukvården. Av politiska och moraliska skäl går det också bättre att skära brösten av en kvinna med felaktig kroppsuppfattning än att låta henne operera in en D-kupa. Med vilken moralisk och vetenskaplig kompass förkastar vi det ena och inte det andra? Kommentarer (faktabaserade) mottages tacksamt!